Fröken stök som försvann

Jag har nästan alltid haft stökigt; i flickrummet hamnade allt från suddgummin (som jag samlade på), böcker, pennor och leksaker på golvet i en enda röra, när jag flyttade hemifrån höll det i sig och kläder hamnade oftare på golvet än i garderoben där de samlades i högar tillsammans med böcker och anteckningsblock. Jag trivdes i det kaos som uppstod, tyckte att det var mysigt och lite ombonat så där. Tills nu. Jag. Hatar. Saker. I alla fall när de ligger på golvet, slängda på sängen, på bordet, i soffan... Hela jag blir stressad och samtidigt frustrerad över tiden som det tar att städa. Idag när jag kom hem fick jag ett sådant anfall. Trots att städa var det sista jag ville var jag tvungen, köket gav mig ångest. Vuxenpoäng?

Den stökiga är dock inte helt borta, ibland kommer hon tillbaka och blundar för allt som inte ligger på dess rätta plats. Rycker på axlarna och tycker att, tja, livet handlar väl trots allt inte om att städa... ;)