onsdag 13 februari 2013

Det vill jag minnas när hon är tonåring och inte låter sig kramas

Snön piskade utanför fönstret igår så jag och Tuva höll oss inne. Vi hade väldigt innehållsrika samtal när hon satt i sin babysitter och jag förberedde maten. Sedan fick jag vagga henne till sömn tills hon sov i min famn. Väl då var det omöjligt att lägga ner henne så så satt vi i några timmar.

Hennes små andetag mot min hals. Den mjuka, avslappnade kroppen i mina armar.

Det finaste.




4 kommentarer:

Ida sa...

Mysigt !

Jenny sa...

Hon är så söt lilla Tuvan. Saknar er, men nu är det inte långt kvar tills vi ses. Kram!

Anneli sa...

Underbart! Jag saknar den tiden mycket.

Bra Balans sa...

Vad mysigt det låter :) Och vilka härliga bilder på er!