Mitt skrivande

Jag kommer ingen vart. Det är den bistra sanningen. Jag har en idé, har skrivit ner ett trettiotal scener som ska vara med i berättelsen, skrivit lite på fem av scenerna och sedan... Ja, sedan tar det stopp. Jag blir för kräsen, tycker inte att idén håller, undrar vart jag vill komma egentligen, följer jag verkligen den dramaturgiska kurvan, är det läsvärt, är storyn tillräckligt bra, är den inte lite tråkig?

Så där håller jag på.

Så nu har jag tagit hjälp. Jag har skickat mina stolpar till en vän som jag ska bolla med. När jag har gjort det tror jag att jag struntar i att skjuta upp och helt enkelt börjar skriva.

För som någon sa: Writers write, everyone else makes excuses