Bortom mammas gata är en bok som jag blev väldigt berörd av. Den handlar om Alexandras uppväxt och livet som programledare, men kanske mest om utanförskap, rasism och orättvisor.
En av alla händelser som berörde mig var när hon i glädjeyran efter en gymnastiktävling skrattade tillsammans med de andra gymnasterna. Så här beskriver hon det:
Ulrika, en fräknig, rågblond tjej som aldrig pratade med mig, drog ut sin strama hårknut och det tunna, gula håret spretade åt alla håll. Det väckte en skrattattack och jag följde med i skrattet och kände gemenskapens rus skölja över mig. Skratt förenar. Men det kan också splittra. Plötsligt vände sig Ulrika om och utbrast "Och vad skrattar du åt, din djävla svartskalle?"
Alexandra är enormt engagerad och engagemanget smittar av sig på mig som läsare. När jag läst klart boken är jag upprörd över hur folk blir behandlade, hur medier kan hänga ut folk och vad lite människor och samhället ställer upp när det kanske behövs som mest. Men boken är även positiv och med det fina efterordet är det här en bok jag varmt rekommenderar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar