Tuva somnade till slut igår, men då var jag så trött att jag också gick och la mig. Istället för en tidig kväll fick vi sovmorgon i morse och det var inte helt fel =)
Nio månader verkar vara en månad full av separationsångest och jag tror att det är orsaken till att hon inte vill gå och lägga sig. Det värker i hjärtat när hon gråter hjärtskärande för att hon inte vill sova. När hon väl har somnat kan hon vakna gråtandes och vara alldeles tröstlös. Den här månaden har hon även blivit väldigt medveten om var vi är någonstans och att vi mår bra. Igår skojade vi med henne och när Martin låtsades kittla mig så skrek hon och såg alldeles beklämd ut, lilla hjärtat.
Idag har det varit lugnare igen, vi har varit på öppna förskolan och sedan haft picknick i en park. Hon envisades ikväll också men inte alls lika mycket och somnade redan 19:30. För att hon skulle känna sig trygg tog jag med datorn in i sovrummet och parkerade mig där. Sedan skrev jag, tvåtusen ord blev det!
I morgon börjar skrivkursen, hurra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det är så jobbigt när de har sådana perioder, det skär i hjärtat. Men skönt när man kan lindra på bästa sätt.
Härligt med så många ord och spännande med skrivkurs.
vad spännande med skrivkurs, hoppas det blir jättekul och lärorikt! Skulle också vilja gå en kurs någon gång...
Oh vad roligt att det börjar hända en massa.. Tänk vad mycket mysigt och roligt ni har framför er med Tuva, allt nytt som ska läras och upptäckas.. :)
Måste få träffa henne snart !! det går ju så fort..
Hoppas det går bra på kursen ! kram
Skicka en kommentar