Oktobertankar

Jag tänder ljus, njuter av röda och gula löv, dricker te och skriver. Och så jobbar jag lite (med Tuva hos superbra barnvakter), tränar och umgås med Tuva som är i en fantastisk fas just nu. Det är mys och upptäcktsfärd för hela slanten.

Jag läser om fem saker man ångrar när man dör och tänker att jag ska göra allt det där som de ångrar, för är det något jag inte vill så är det att ångra något när jag dör.

Sedan tänker jag att det är fantastiskt att vi har fyra årstider och att man verkligen borde ta tillvara på dem och att det är höst nu och därför borde jag göra allt det som man kan göra på hösten. Men vad gör man? Det får bli en lista som får bli ett annat inlägg.

Vad gör ni?

Mot det femtiotvåtusende ordet!

Igår när lägenheten blivit tom och Tuva somnat satte jag mig med manuset. 1500 ord fick jag ihop och passerade därmed 50 000 ord!

En vän gav mig Save the cat av Blake Snyder, en bok som handlar om att skriva filmmanus, men som även går att applicera på bokmanus. När jag läste idag insåg jag att mitt manus förmodligen saknar den där intrigen som ska göra det lilla extra. Under promenaden med Tuva kom jag på en eventuell lösning, risken med den är att hela handlingen ändras och det blir en annan bok än vad det var tänkt från början. Min taktik är att skriva klart manuset som det ser ut nu, läsa igenom och därefter ta beslut om intrigerna.

Nej, nu ska jag sätta mig och skriva vidare!

Smålandsbesök

I fredags när jag var på jobbet kom Tuvas farmor, hennes man Mats, Tuvas gammelmormor och gammelmorfar på besök! Det var två månader sedan vi sågs sist så det var ett mycket välkommet och efterlängtat besök!

Vi har tagit det lugnt, ätit gott, druckit massa kaffe, fikat och gått promenader. 

Bokmässan och första arbetsdagen på 10 månader

Idag drog den igång, Bokmässan. Jag hade väldigt gärna varit där, men istället slukar jag alla blogginlägg och bilder på facebook och instagram som jag kan hitta, det fungerar det med :)

Från och med idag börjar jag jobba två gånger i veckan. Det var kul att vara tillbaka, men jag har nog aldrig skyndat mig hem så fort som jag gjorde idag. När bussen inte kom på 20 minuter höll jag på att bli tokig, all denna dyrbara tid som jag tillbringade väntandes när jag kunde ha varit hemma med Tuva!

När jag kom hem nästan hoppade hon upp i famnen på mig och riktigt kluckade av skratt, det välkomnandet var värt all väntan i världen.

Härliga busunge

I morgon kommer Tuvas farmor Ingela, Mats och hennes gammelmormor och gammelmorfar på besök, det ser vi väldigt mycket fram emot!

'Vi lever i ett ätstört samhälle'

En släkting säger att hon är ful, det vet hon för att hon lagt ut en bild på sig själv på instagram och inte en enda har gillat, medan hennes bästa vän har gjort samma sak och fått hundra likes. De är tio år.

Jag tränade tjejer i gymnastik för några år sedan, när det var dags för tävling var det flera som inte ville ha gympadräkt på sig, då syntes nämligen hur "tjocka" de var. De var mellan sex och tio år.

Föreningen Frisk & Fri arbetar mot ätstörningar och har skapat en märkning för modeindustrin; för sannare skönhet. Det finns naturligtvis flera faktorer varför man får ätstörningar, men de menar att all reklam från modeindustrin som vi utsätts för påverkas oss så pass mycket och på ett så negativt sätt att något måste göras. 

Jag har själv alltid varit smal, alltid ätit vad och hur mycket jag velat, aldrig haft ätstörningar, men jag har varit starkt påverkad av "hur man ska se ut". Värst var det i högstadiet, då slutade varje shoppingrunda i tårar.

Jag påverkas fortfarande, kommer på mig själv med att välja kläder som döljer den knappt existerande efter-graviditets-magen och kan bara konstatera att något är galet. Helt åt skogen galet.

Jag vill att Tuva får växa upp och leka, springa, klättra, hjula, hoppa, simma och cykla utan en enda tanke på om hon är tjock eller inte och ska göra allt jag kan för att det ska bli så.

En kanna kaffe tack

För några månader sedan gick det bra att lägga sig sent, vakna flera gånger per natt och ändå vara hyfsat pigg på dagen.

Inte nu längre.

Tuva vaknade när jag kom hem från skrivkursen igår och somnade inte förrän vid ett, trots det vaknade hon pigg som en lärka halv sju i morse. Om jag var lika pigg och strålande? Eh nja...

En kanna kaffe och ett besök på öppna förskolan blir nog receptet på den här dagen.

Releasemingel

I torsdags hade jag äran att gå på ännu en releasefest, den här gången för Katarina Persson som skrivit boken 90 minuter.

Liksom Ebba Range har jag följt Katarina genom hennes blogg och på twitter. Jag träffade henne för första gången på debutantpicknicken, där jag passade på att både köpa boken och få den signerad =)

Det blev en jättetrevlig kväll, det är så roligt och oerhört inspirerande att träffa andra som skriver och få prata om manus, utgivning, genrer och allt annat som rör skrivandet.

Tyvärr har jag inga bilder alls från kvällen (måste verkligen, verkligen!, bli bättre på att fota), istället ger jag er Boken:

Tack Katarina för en trevlig kväll!

Topploppet!

Vilken härlig vecka det här har varit! Först var det releasefest för Katarinas bok 90 minuter (som jag inte hunnit skriva om), igår var det Topploppet och därifrån direkt till en kräftskiva =)

Men vi börjar med Topploppet.

Pernilla Alm hade dragit ihop ett lag, Bubblarna, som samlades vid Odenplan för att gemensamt åka till loppet. Solen sken och alla var laddade!

'Bubblarna' före loppet

Loppet var fem kilometer och gick genom vackra Hagaparken. Det var en mer grupperad bana än jag är van vid men musik, discotält och den vackra utsikten längs banan gjorde sitt till och jag sprang i mål på 30:05.

Glada efter utfört lopp!

Vi firade med bubbel! Såklart :)

Pernilla och Susanne Boll skålar ihop med ToppHälsas chefredaktör Pamela!

Det var fantastiskt roligt att få springa med ett så härligt lag och avsluta allt med en picknick i solen och skåla i bubbel =) Det här gör jag gärna om nästa år!

Vila i frid

Jag har aldrig träffat honom, känner honom inte, ändå faller tårarna när jag får höra att han inte finns längre.

Kristian kunde verkligen konsten att beröra, sätta ord på allt det svåra, att få oss att känna. 

Hans ord kommer att leva kvar länge länge.

Kristian Gidlund, vila i frid.

Inget skrivmingel

men desto mer skrivande.

47 000 ord!

Det går framåt!

Vilodag efter kräftor och 30-årsfest

Vilken helg! I fredags åt jag kräftor med Isabelle och Sandra, det var väldigt trevligt, väldigt gott och det blev väldigt många roliga diskussioner!

Igår var vi på 30-årsfest, riktigt roligt att träffa alla igen efter sommaren! Vi hängde på balkongen, fick god mat och dryck, pratade ikapp oss och hade jättetrevligt. 

Tuva fick stanna hemma men var uppklädd ändå :)

Efter de här kvällarna var dagen en riktig vilodag, det har inte blivit många knop gjorda. Jag tror nog att morgondagen får gå i samma spår. 

Hoppas ni har haft en trevlig helg!

Ebbas fantastiska releasefest

Jag har länge följt Ebba via hennes blogg och att få vara med igår och fira henne var väldigt speciellt.

Nina och Ebba håller tal

Kristalläpple handlar om Hillevi vars syster tar livet av sig. I sitt tal berättade Ebba att boken var ett sätt för henne att bearbeta sina egna känslor kring sin brors självmord. 

Boken!

Jag var en usel fotograf igår och har därför inga bilder på varken signeringskön, det fina presentbordet eller alla som var där, men jag kan lova att jag skrattade så att jag hade ont i magen och gick hem med massor av energi och inspiration!

Tack för en härlig kväll!

Skrivkursens första gång

När jag kom hem igår efter skrivkursen var jag fylld av energi, bara det ger den högt betyg! 

Vi började lite lagom med att presentera oss själva och vad vi har för förväntningar på kursen sedan gick Eva, kursledare, igenom bland annat den dramaturgiska kurvan och vi fick göra några skrivövningar som vi läste upp inom gruppen. 

Till varje vecka ska vi skriva en text baserad på en uppgift som vi under nästa kurstillfälle ska diskutera och få respons på. Det är väl det jag är mest nervös över, men också det som jag tror kommer ge mig mest. Klimatet i gruppen känns tryggt så jag tror att det kommer bli bra diskussioner med konstruktiv kritik. 

Festligheterna fortsätter, ikväll är det dags för Ebbas releasefest!

Nio månader och tvåtusen ord

Tuva somnade till slut igår, men då var jag så trött att jag också gick och la mig. Istället för en tidig kväll fick vi sovmorgon i morse och det var inte helt fel =)

Nio månader verkar vara en månad full av separationsångest och jag tror att det är orsaken till att hon inte vill gå och lägga sig. Det värker i hjärtat när hon gråter hjärtskärande för att hon inte vill sova. När hon väl har somnat kan hon vakna gråtandes och vara alldeles tröstlös. Den här månaden har hon även blivit väldigt medveten om var vi är någonstans och att vi mår bra. Igår skojade vi med henne och när Martin låtsades kittla mig så skrek hon och såg alldeles beklämd ut, lilla hjärtat.

Idag har det varit lugnare igen, vi har varit på öppna förskolan och sedan haft picknick i en park. Hon envisades ikväll också men inte alls lika mycket och somnade redan 19:30. För att hon skulle känna sig trygg tog jag med datorn in i sovrummet och parkerade mig där. Sedan skrev jag, tvåtusen ord blev det!

I morgon börjar skrivkursen, hurra!

Det blev inget mer skrivpass

Tuva är nämligen uppe än och visar inga tendenser att vilja gå och sova.

Hennes föräldrar däremot, vi somnar snart stående. 

Skrivtid

Alla som skriver söker ständigt med ljus och lykta efter egen skrivtid. Här hemma har det varit lite si och så med den varan de sista veckorna, när Tuva äntligen har somnat (äntligen eftersom hon varit övertrött men vägrat att koppla av) har jag varit så trött att jag tomt stirrat på tangenterna. 

Men idag! Idag när solen sken som bäst gick Martin och Tuva ut och gungade och jag fick hela lägenheten för mig själv i två timmar! En egentid som är ren lyx för en mammaledig och som var extremt välbehövlig för mig. Jag struntade i allt vad plikter heter och satte mig direkt vid datorn. Över tvåtusen ord blev det i manuset och jag hann läsa igenom och ändra lite i uppgiften till skrivarkursen. 

Jag har kommit mer än halvvägs in i manuset som nu ligger på lite över 40 000 ord.

Kanske blir det ett litet skrivpass till ikväll, eller så låter jag huvudet vila, hursomhelst önskar jag er en trevlig söndagskväll!

Debutantpicknick

September bjöd på ännu en sommardag vilket passade perfekt idag då det var debutantpicknick! 

I år är det Eva, Annika, Maria, Anna-Maria och Camilla som driver debutantbloggen och de som stod bakom picknicken. Vi var ett stort gäng tjejer som samlades i Humlegården och pratade skrivande. Några var helt nya bekantskaper, vissa hade jag träffat förut och andra har jag haft kontakt med över internet men träffades för första gången på riktigt idag så det var riktigt roligt! 

Nu när jag har något att skriva mina memoarer om

...(se förra inlägget) så började jag osökt fundera på vad mer jag skulle vilja att den innehöll.

Det tog ett tag men så kom jag på det.

Hur jag blev en bästsäljande författare, såklart :)

Jag såg Obama!

Jag och Tuva var på BVC (som ligger mittemot Stadshuset, intill Kungsholmsstrand) när mamma ringer och säger att hon är fast på Klarabergsviadukten och inte kommer över till Kungsholmen på grund av avspärrningar för att Obama ska komma från Arlanda.

Vi som var i närheten gick till vattnet där vi hade utsikt över vägen som går under Klarabergsviadukten. I fem minuter fick vi vänta innan polisbilar kom körandes. Sedan kom de; polismotorcyklar, polisbilar, stora svarta bilar, polisbåtar och samtidigt som två poliser på vattenskotrar kom körandes i full fart kom presidentens två bilar med amerikanska flaggor. Och där, i baksätet på den andra bilen satt han! 

Mäktigt.

Hösten kickstartar och så lite matglädje

Hösten är på ingång och den kliver in med buller och brak! De tre kommande veckorna bjuder på två releasefester, debutantpicknick, skrivkurs, två kräftskivor och 30-årsfest! Puh! Men väldigt roligt! 

Här hemma händer det också grejer. Idag vägrade till exempel Tuva att ligga på rygg när blöjan skulle bytas, att bli matad och så vägrade hon att gå och lägga sig. Sista tiden har hon blivit medveten om att mamma och pappa kan gå ifrån henne och det vill hon ju inte, så när Martin kom hem idag från jobbet var hon tvungen att hålla sig vaken så länge som möjligt för att försäkra sig om att ingen av oss gick någonstans. Till slut gav vi upp alla försök till sövande, satte henne i soffan mellan oss och lät henne titta på Babblarna. En effektiv sömnmetod visade det sig =)

Vi avslutar den här måndagen med att bjuda på lite matglädje:

Kan själv

Varför använda sked?

Inget ska gå till spillo

Vem behöver tallrik?

De senaste dagarna

Tuva och jag har varit i Enköping några dagar, därav blogg-pausen. Jag träffade tjejerna på middag en kväll medan mamma och pappa var barnvakt. Det bjöds på jättegod mat och trevligt sällskap. Alltid kul att bli lite uppdaterad =)

Vi hann även med en familjemiddag där det bland annat bjöds på svenska kräftor!

Med Max

Jaha? Vad ska jag göra med de här? 

Med Calle

Mmmm!

Med mormor

Idag var jag borta en sväng för att diskutera en väns manus, annars har vi hållit oss hemma. Tuvas framtänder har börjat titta fram och det märks att det gör ont. Hon fick ingen feber den här gången men hon är snorig, mer ledsen än vanligt och vill på inga som helst villkor gå och lägga sig. Idag har hon varit så trött att hon gråtit hysteriskt och endast kunnat koppla av om hon blev vaggad i famnen.

Nu ska jag ge mig på första skrivkurs-uppgiften! Hoppas ni har en trevlig lördagkväll!

Jag ska gå en skrivkurs!

I september! Det är Roman och novell, grund på Skrivarakademin här i Stockholm som jag tidigare funderat på att gå men aldrig tagit steget, så nu äntligen!

Idag fick jag kallelsen - ihop med en hemuppgift som vi ska ta med oss till första kurstillfället. Genast knackade prestationsångesten mig på axeln. Tänk att man (jag) så gärna vill prestera direkt trots att man (eh, återigen jag) går kursen för att lära sig (mig).

Det ska hursomhelst bli otroligt roligt att få fördjupa mig i skrivandet, prestationsångesten får flytta på sig till förmån för orden. Jag hoppas på många uppgifter, mycket diskuterande och konstruktiv kritik så att jag kan utvecklas i mitt skrivande.

När barnet sover hänger mamman på balkongen

Tuff dag idag. 

En fredagkväll

Jag är värdelös på att ljuga och brukar aldrig kunna vara tyst om roliga saker som jag planerat, därför var det extra roligt att jag lyckades överraska Martin igår med en middag! När han kom hem från jobbet var mamma här, redo att vara barnvakt åt Tuva. Jag och Martin gick till Grill där även Bruce och Issa väntade. Bruce fyllde år i onsdags så middagen var även en överraskning för honom =)

Födelsedagsbarnen

Vi åt oss alldeles för mätta och gick sedan vidare och tog en drink på stan. Vi festade till det ordentligt och gick hem så sent som.. wait for it... 23! ;)

Goda drinkar!

Tuva passade på att vakna vid 5 i morse, då var det väldigt tacksamt att hon sov inne hos mamma.Vi hörde dem äta frukost men låtsades fräckt sova vidare...

Sommaren fortsätter så idag tog mamma, jag och Tuva en lång promenad och åt lunch på Mälarpaviljongen innan hon åkte hem.

Nu sitter jag här och ska skriva 750 ord för att uppnå 30 000 ord i manuset. Martin är på bio och Tuva sover så nu är det bara jag och manuset!

Önskar er en trevlig kväll!

Hipp hipp hurra!

Idag fyller världens bästa sambo och pappa år!

Foto: Isabelle

Stort grattis älskling!

Baksmälla

Det blev en löparfest på riktigt lördagens lopp, igår kände jag mig bakfull trots att jag inte druckit en droppe annat än vatten och energidryck. 

Kanske har det någonting att göra med de få timmars sömn jag fick, men det var det värt.

Skriver gör jag, igår kämpade jag mig till 2000 ord, idag ska jag i alla fall upp till 1000. Just nu ligger manuset runt 26700 ord.

Nej, åter till skrivbordet!

1:01:43!

Jag är så nöjd! Och glad! Och trött!

Vilket lopp! Fantastisk folkfest, men vilka mördarbackar! Fy fasiken! Trodde på allvar att jag skulle bryta på upploppet, men skam den som ger sig!

Nu ska den här trötta kroppen gå och lägga sig, tusen tack för alla heja-rop!

Nedräkning

Om 30 minuter ska jag ta mig till Zinkensdamm och ställa mig i startgruppen. Nervositeten har inte smugit sig på ännu, men den lär komma vilken sekund som helst. Molnen börjar spricka upp så det ser ut att bli en fin kväll, förhoppningsvis perfekt temperatur att springa i.

Det ska bli grymt kul att få delta i den här löparfesten igen. Förra gången var 2008, då sprang jag i mål på 1,08. Den tiden hoppas jag slå ikväll.

Före. Glad, pigg och taggad.

 Lycka till alla som ska springa!

Frånvaro pga fullt upptagen med den här ljuvliga ungen

som har kommit på att det roligaste som finns är att krypa fram till soffan/tv-bänken/bokhyllan/fåtöljen/stolen/etc och ställa sig upp och sedan släppa taget. Det är lycka!

Mössan ska inte vara på!

Nej hon använder inte napp, men den blev plötsligt intressant när Ronja varit här och haft napp

På väg mot soffan (hm, börjar ni ana vilken favorittröjan är?)

Vårt hjärta

I morgon är det äntligen dags för midnattsloppet! Jag lovar att rapportera, är ni där och råkar se mig bland alla 33 000 löpare får ni gärna heja lite extra =) Men det kommer nog gå bra, Tuva har fått mig att maxa konditionen de här sista dagarna ;)

Trevlig fredagskväll!

Tenacious D

Sista gången Tenacious D spelade i Sverige var, om jag minns rätt, för 11 år sedan. Igår var det dags igen, deras enda konsert i Sverige, på Gröna Lund. 

Jag, Martin och Tuva gick först till Bruce och Issa och blev bjudna på en riktigt lyxig american pancake frukost (tog en bild men den försvann så föreställ er en stor hög med pannkakor, romröra, rödlök, rom, ost, lönnsirap, blåbär och glass). Vi tog det lugnt där några timmar innan vi vid två-tiden begav oss till Grönan. 14:30 var vi inne, klockan 17 stängdes entrén, då var det fullt! Det var då 17000 personer inne på området och flera tusen utanför som ville in. Galet. 

Eftersom det var så mycket folk var det nästintill omöjligt att åka någonting, köerna var låååånga, så vi strosade runt, kollade på folk, köade för mat, köade för toalett och väntade sedan på att det skulle börja. 

Jag själv är egentligen inget jättestort fan av Tenacious D (det vågar jag knappt avslöja med tanke på alla som inte kom in...) och tyvärr blev hela upplevelsen sisådär när Tuva inte kunde koppla av och endast accepterade att bli buren av mig och himlen sedan öppnade sig... Tack och lov hade vi ponchos. Väl där under (jepp, Tuva fick krypa in under ponchon och leka koja), borta från alla tusentals intryck, somnade Tuva. 

Det är helt klart roligt att ha sett Tenacious D och stämningen var hög under de låtar jag kände igen, men nästa gång det nalkas konsert och vädret är lömskt stannar nog jag och Tuva hemma.

När de vuxna mest vill ta det lugnt...

passar Tuva på att busa

Redo för konsert!

Tenacious D

Familjen =)

Trött, trött Tuva