Snön piskade utanför fönstret igår så jag och Tuva höll oss inne. Vi hade väldigt innehållsrika samtal när hon satt i sin babysitter och jag förberedde maten. Sedan fick jag vagga henne till sömn tills hon sov i min famn. Väl då var det omöjligt att lägga ner henne så så satt vi i några timmar.
Hennes små andetag mot min hals. Den mjuka, avslappnade kroppen i mina armar.
Det finaste.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Mysigt !
Hon är så söt lilla Tuvan. Saknar er, men nu är det inte långt kvar tills vi ses. Kram!
Underbart! Jag saknar den tiden mycket.
Vad mysigt det låter :) Och vilka härliga bilder på er!
Skicka en kommentar