Vi kom inte undan, i natt slog förkylningen till. Vid 12 vaknade Tuva och gallskrek samtidigt som det fräste ur näsan. Hungrig var hon men vägrade äta eftersom hon då hade svårt att andas. Åh vad det värkte i mammahjärtat.
Hon somnade om och lyckades några timmar senare äta i sömnen, men innan dess var jag nära att åka in till akuten, i min värld var hon ju alldeles uttorkad!
Martin har idag köpt både saltlösning och näs-sug, så nu är vi lite mer förberedda inför natten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Stackars liten(och föräldrar- det gör ju ont helt in i hjärtat när ens lilla älskling är så ledsen!). Hoppas hon får det bättre snart!
Stor kram
Åh den där nässugen! Den räddade bokstavligen både mitt och sonens liv när han var spädis och förkyld och vägrade äta för att han var täppt i näsan.
Hoppas lilltösen mår bättre snart.
Åh den där nässugen! Den räddade bokstavligen både mitt och sonens liv när han var spädis och förkyld och vägrade äta för att han var täppt i näsan.
Hoppas lilltösen mår bättre snart.
Åh lilla snuttan :( Och stackars er, kan tänka mig att det måste vara jättejobbigt när hon är ledsen och krasslig. Hoppas att det går över snabbt!
Ta hand om er. Kram
Skicka en kommentar