Tyskland

Vårt nästa stopp på semestern var Tyskland, mer bestämt Stralsund. Vi hade önskat oss ett äventyr och ett äventyr vi fick... (se längre ned, måste hålla er på halster)

Vi bodde på Radisson som bjöd på fantastiska täcken och ett galet roligt vattenland, man kan säga att vi blev barn på nytt ;)

Inne i Stralsund var allting mycket stort (eller jag väldigt liten?) och hela staden var full av kyrkor, kyrkor och ännu fler kyrkor.

Det var här bland kyrkor och torn som vi var med om det ödesmäktiga ÄVENTYRET! Ok, det var att ta i, det kanske inte ens kan kallas ett äventyr, men händelsen innehöll både panik och skräck! Vi fastnade nämligen..trumvirvlar.. på en parkering! Med bommar och allt! Känner ni paniken? Inte?

Så här var det; för att komma ut från parkeringen var man tvungen att betala sin biljett (dah) för att bommen skulle gå upp och vi kunna köra ut. Första gången vi kör ut har vi inte betalat, för att vi helt enkelt inte har hittat någon parkeringsautomat. Efter lite letande hittar vi den två våningar ner i ett litet hus som står intill parkeringen, logiskt? Vi kör ut igen, automaten tar biljetten, vi påbörjar utkörningen - och kör upp på en hög kant. Vi backar för att undvika kanten - då går bommen ned. Det här plus bil bakom orsakar en del stress så när vi backar för att komma in på parkeringen igen och hämta ny biljett, råkar vi kanske snudda automaten lite i fram... En liten, liten buckla och lite avskrapad lack är inget att gråta över, bilen mår bra och gick att köra, så ingen skada skedd! Men nu började äventyret, för det går inte att få en ny biljett! Det kan man gråta över! Men vi är påhittiga så vi försöker:

1. Jag går till automaten där man kör in för att hämta en ny - nit, den känner av vikten av bilen som ska stå där, tydligen är min kroppsvikt inte i samma klass som en bil = ingen biljett

2. Vi trycker på info-knappen där man betalar för biljetten och får prata med någon som pratar tyska - och som lägger på

3. Vi får en bil som ska köra in på parkeringen att backa och köra in en gång till för att ta ut två biljetter, jippi vi har biljett! - nit, vi måste vänta 15 min innan vi kan köra ut

4. Vi har väntat i 15 min och går för att betala biljetten - nit, biljetten är låst. (Vid det här laget är jag säker på att en parkeringsplats i den trista staden Stralsund kommer bli mitt hem de närmsta veckorna)

5. Jag trycker på info-knappen igen i ren panik och får prata med en kille som pratar engelska, detta samtidigt som Martin hittar ett tyskt par som pratar tyska med killen i info-knappen - han förstår vår knipa (kanske inte första gången det händer? dessa dumma turister...) och efter några minuter är han där och låser upp bommen åt oss! Vi är fria!

Jaja, där och då var det i alla fall en mardröm ;)

Efter denna omskakande (?!) händelse åkte vi vidare till Kiel, som var jättefint! Där tog vi en drink vid en bar som låg ute i havet, precis vad vi behövde =)

Vackra Kiel, åk dit om ni har möjlighet

En smarrig frukost inne i Kiel fick avsluta vår vistelse, nästa stopp: Danmark!

Polen

Vår roadtrip, som från början var tänkt till Italien men som bara blev till Danmark genom Tyskland, började med färjan från Karlskrona över till Polen och Gdynia

Där hittade vi ett jättemysigt creperie

Precis utanför Gdynia låg det här femstjärniga hotellet där vi tog in över en natt, väldigt mysigt, rekommenderas varmt

De hade en jättefin pool...

...och fin restaurang, jag valde fisk (den enda de hade visade det sig) som de gjorde i ordning vid bordet

Martin valde pärlhöna

Ett försök att få med oss båda på bild ;)

Efter Gdynia for vi till Koszalin, vi hamnade på ett hotell som låg i det som skulle kunna beskrivas som Polens Borgholm

Det var ju fint med enormt lång strand och så, om det inte vore för att det började regna strax efter att den här bilden togs ;)

Vad gör lite regn när man kan bada inne?

Vi for vidare och mötte häst och vagn, inte varje dag det händer.

Sista stoppet innan gränsen till Tyskland. Bilden ovan ska föreställa kycklingfilé, sås fick vi ingen så varje tugga svaldes ner med coca cola. Det var dock tur att vi stannade och åt här för några kilometer senare stod vi i bilkö i mer än TVÅ timmar, bara för att ta oss en kilometer till en bilfärja. Den där bron vi trodde vi såg på kartan fanns inte.

Äntligen gränsen, mot Tyskland!

Jag är glad över att vi besökte Polen, men det dröjer nog innan vi bilar där igen. Dels var vägarna där vi körde i väldigt dåligt skick och dels kör de som galningar, omkörningar vid möte var mer regel än undantag. Det var en lättnad att köra över gränsen till Tysklands perfekta vägar.