Ibland känns det nästintill omöjligt att sätta sig vid datorn för att skriva. Trots att det är så kul! Jag kan inte förklara varför, kanske beror det på prestationsångest eller att det i omgångar känns som att bestiga ett berg.
Igår var en sådan dag när jag gjorde allt för att inte behöva sätta mig ner och titta på texten. Min önskan är att vara lika disciplinerad som Katerina Janouch som skriver ett visst antal timmar per dag, eller som Stephen King som skriver ett visst antal ord per dag, men igår gick det inte. Det var då jag kom på tricket.
Jag sa till mig själv att jag bara behövde skriva 100 ord och sedan kunde jag lämna texten. Sagt och gjort, jag satte mig ner, skrev de 100 orden, skrev 100 till, skrev några till, började på ny scen och plötsligt var jag uppe i 1500 ord! Bara genom att ha lurat mig själv.
Så jag fortsätter lura mig själv, vilket hittills idag har resulterat i 1300 ord!
söndag 25 november 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Underbart! Tänk att man kan vara så lättlurad :)
Bra jobbat! Alltså jag gör ju likadant, eller gjorde kanske jag ska säga. Förut så höll jag på att hitta på ursäkter för att inte sätta mig och skriva (vilket ju är urkorkat eftersom jag älskar att skriva) men nu går det jättebra att komma igång. Kanske är det för att det är mest redigering och inte så mycket nytt jag skriver?
Anneli: Det har fungerat otroligt bra, igår skrev jag 2000 ord totalt och idag är jag redan upp i 700. Känns inte som ett berg längre. Alla ord är sedan inte bra, men det känns skönt att få ner någonting som jag kan redigera sen.
Anne: Jag har märkt att det är extra svårt att sätta sig när jag inte har en aning om vad som kommer hända härnäst. Det är mycket lättare om jag har planerat scenen lite innan, då kan jag iaf börja med de 100 orden och sedan rullar det på =)
Mycket smart att lura sig själv på det där sättet. Knasigt att det funkar, varenda gång, att man inte är mer vuxen än så s a s! Tror du på bebis denna vecka, eller? Jättespännande! Jag håller alla tummar och tår för den lille, som nu känns helt pojkaktig... Kramar Helena
Helena: Jag hoppas på bebis denna vecka =) Var relativt säker på kille för någon månad sedan, nu vet jag varken ut eller in så det är extra spännande =)
Kram
Skicka en kommentar