Hurra!

Jag har inte riktigt smällt det här ännu, men min novell Årets sista dopp ska publiceras! Publiceras! Den har lästs av en jury som tyckt att den var tillräckligt bra för att ges ut! 

Inte bara det, den kommer att publiceras i en antologi med noveller som skrivits av bland annat Dag Öhrlund, Eva Ludvigsen och Jenny Jacobsson (som var den som drog ihop hela projektet). 

Galet roligt!

I maj 2014 finns den att köpa för 150kr, säg gärna till så lägger jag undan ett exemplar :)

Jag är så otroligt glad över att min novell kom med! 

Hurra!!

Plötsligt händer det!

Tuva tog sina första steg idag! En vecka innan 1-årsdagen passade hon på. Glatt påhejad av mig och Kristin (Martin är på jobb i Tyskland och missade uppvisningen) stapplade hon fram mellan oss, tre-fyra steg tog hon innan hon gav upp.      

Sedan har det hänt en till väldigt rolig sak idag, väldigt rolig!, men jag tror jag håller lite på den... =)

Tre sidor text eller 1300 ord

Mitt manus utspelar sig under en sommar men bottnar i en händelse som hände 1,5 år innan berättelsen tar vid. Idag har jag skrivit ner den där händelsen där allt tar sin början och som påverkar det mina huvudkaraktärer gör i manuset.

Tre sidor blev det. Kanske är det de viktigaste tre sidorna i hela berättelsen, trots att ingen kommer att läsa dem. Nu vet jag exakt vad som hände den där januari och kan därför förstå hur mina huvudkaraktärer kommer agera på det som sker och framför allt varför.

NU kan jag koncentrera mig på redigeringen igen.

Mamma!

Tuva vaknar tidigt, "pratar" med Martin och håller i fjärrkontrollerna till tv:n, jag sover bredvid.

Hon är inte nöjd med vad som visas på tv:n så hon vänder sig mot mig, sträcker fram en fjärrkontroll och säger "mama, mama, mama" men jag vaknar inte.

Till slut tycker hon att det får vara nog på sovandet, lutar sig snabbt framåt mot mig och ropar: Mamma! 

God morgon! 

Går du genom livet utan att se?

På vägen hem från Kristin där jag varit ikväll, gick jag med raska steg förbi en jaktbutik där det hänger en fjortontaggare i fönstret. En man stannar mig och pekar mot hornet.
"Har du sett?" frågar han.
"Ja, fantastisk", svarar jag och ska gå vidare när han fortsätter:
"Det är ingen som ser, alla människor bara går förbi." Med handen pekar han mot de som går längs gatan och så vänder han sig mot mig igen. "Går du också genom livet utan att se?"
Det är ingen fråga man är beredd på så där klockan elva på kvällen.
"Det hoppas jag inte", svarar jag men tänker samtidigt på vägen jag nyligen gått i högt tempo med blicken ner i gatan.

Vi fortsätter prata en stund. Han kommer från Chile, berättar om en resa han gjort till Sydamerika med ett gäng välutbildade svenskar och hur förvånad han blev över hur naiva de var. Hur naiva vi är.

Det ringer i hans telefon så jag ursäktar mig och går vidare. Jag höjer blicken och saktar ner stegen. Hela vägen hem har jag frågan ringande i öronen.

Går du också genom livet utan att se?

Simona Ahrnstedts inlägg om skrivsjälvförtroende

var precis det inlägg jag behövde läsa idag. Släng bort känslorna, gör tid för skrivandet och ta ditt skrivande på allvar. Jag tror att det är allt jag behöver veta just nu.

Annars är det fredag! Jag har redan skrivit ner den andra huvudpersonens liv i årtal, nu ska jag beskriva honom som person och sedan är det dags att göra en tidslinje som följer romanens början till slut.

Trevlig helg!

Jag ska redigera

Eller rättare sagt ska jag sätta mig ner och skriva ner allt jag vet och lite till om huvudkaraktärerna så att jag lär känna dem ordentligt och de blir levande. Istället surfar jag runt, läser bloggar, tänker på allt julpyssel jag såg på Åhlens idag som jag skulle vilja köpa, anmäler medlemskap i Runday (jepp, nu ska jag komma igång!), planerar Tuvas 1-årsdag och massa andra saker som jag inte alls behöver göra just nu.

Varför detta motstånd? På dagarna längtar jag efter kvällen så att jag ska få tid att skriva ner det jag kommit på under dagen, men nu när den är här så finns där bara detta motstånd. Se, nu till och med bloggar jag om det istället för att sätta igång! Kan det vara någon sorts rädsla kanske?

Nej, nu är det slut på de här dumheterna, nu tar jag pennan i hand och sätter igång!

Avsnittet vi kallar 'Tuva och ugnen'

Det bästa Tuva vet är saker som lyser, piper och som man kan trycka på. Vår ugn lyser, piper och har touch-knappar som man kan trycka på. Hm.*

Igår på förmiddagen satt jag vid köksbordet när jag hör hur ugnen börjar pipa. Den brukar göra det, till exempel när solen skiner på den, så jag tänkte inte så mycket mer på det än att jag tog bort Tuva därifrån och registrerade att hon hunnit trycka på någonting för där klockan brukar visas stod det nu PLAY. 

Jaja, det där försvinner nog snart, tänkte jag, lämnade några timmar senare över Tuva till Martin och gick och tränade. Martin föreslog att vi skulle laga ribs (som man värmer i ugnen) när jag kom hem. Toppen, tänkte jag och gick.

Sagt och gjort, jag kom hem, gick och duschade och Martin satte in ribsen i ugnen som nu borde vara varm. 

Jag tog tid på mig och såg fram emot denna eminenta middag som skulle intagas när jag var klar. Döm om min förvåning när jag kommer ut i köket och Martin står och svär vid ugnen, som inte alls är varm, den är kall. Iskall. Där stod vi, halv nio en måndagkväll hungriga som vargar med en ugn som vägrade bli varm. Vi lusläste både instruktionsbok och internet men ingenstans fanns att läsa om en funktion som heter PLAY. 

Vi sköt upp problemet till morgondagen och gick och la oss hungriga och arga**.

Ny dag, nya tag. I morse ringde jag supporten och förklarade vad som hade hänt och fick till svar:

"Oj, det var bra gjort, hon har lyckats sätta på demo-versionen, den man använder ute i butikerna för att visa hur ugnen fungerar."

Ja det var väldigt bra gjort, inte alla barn som lyckas trycka på tre knappar exakt samtidigt och sätta på demo-version inte, men vad är det man säger? 

Liten Tuva stjälper ofta stort lass

Älskade unge

*Det finns en låsfunktion på ugnen som tillåter att man trycker på den utan att den sätts igång eller ändrar något som vi använder när Tuva är i köket, men just igår var den dock inte på

**Ok, det var inte sant. Vi tog fram grillen och grillade dem istället, men vad gör man inte för en bra historia =)

Besök

Den här helgen har innehållit en blandning av feber och finbesök. Det är Tuva som varit dålig, haft hög feber och hosta men sedan igår är hon tack och lov feberfri. Martin var sjuk i förra veckan så förmodligen har hon smittats av honom. Annars kan det vara ytterligare en tand på gång, hoppas på det.

Men nu! Till det roliga! I fredags kom Ingela och Mats hit och stannade tills idag. Igår gick vi en runda på stan och handlade födelsedagspresenter till en liten dam som snart fyller ett år (ett år!). På eftermiddagen kom mamma hem till oss för att ta hand om Tuva medan vi andra åkte till Rival och såg Rainman med Jonas Karlsson och Robert Gustavsson i huvudrollerna. Vilka skådespelare!

Idag har vi inte gjort så mycket mer än tagit det lugnt och ätit blåbärspaj, men det räcker långt, väldigt långt, det också.

Det är roligt att ha farmor på besök!

Mats fick följa med på promenaden och röja eventuella hinder

Innan Rainman =)

Trots feber har det varit en väldigt trevlig helg.

Hemma igen!

Tänk vad en helg går fort!

Konferensen i fredags var givande och väldigt trevlig med avslutande middag i Gamla stan.

Skrivandet igår gick tyvärr sämre än väntat, mest på grund av att jag var så trött! Kroppen måste ha sett denna barnfira helg som en chans att få vila för jag vaknade sent och blev inte pigg förrän framåt fyra-tiden och då var det dags att göra sig ordning inför middag hos en vän som fyllde 30. Mest har jag funderat över handlingen, läser fortfarande igenom hela berättelsen och när det är klart ska jag göra en ordentlig analys av mina karaktärer för just nu beter de sig väldigt olikt sig själva i vissa situationer.

Två dagar kan tyckas lite men vilken lycka det var när Tuva äntligen kom hem idag! Till en början var hon lite avvaktande men sedan var det som att hon aldrig varit borta =)

Just det, fars dag är det ju också! Vi firade två fantastiska pappor, min egen och Martin, med storslagen fika (kaffe och morotskaka).

I morgon är det måndag, ny vecka och nya möjligheter. Bort med novembertröttheten och in med ny energi. Jag har bestämt mig för att ta tag i träningen på allvar igen och lägga på ett kol med skrivandet, inga ursäkter!

Hoppas ni har haft en härlig helg!

Väldans vad ödsligt det var här

Tuva har hunnit bli 11 månader, november har dragit fram med full kraft och klubbat mig en aning. Lägger mig tidigt, läser en hel del och sover mycket. Man kan säga att jag mer eller mindre har gått i idé.

På fredag ska jag på konferens med jobbet så för att lösa det med barnvakt åker Tuva till mormor och morfar i morgon kväll och stannar där till på söndag. Det är första gången vi är ifrån varandra så länge vilket är lite nervöst. Jag har en känsla av att hon inte kommer att sakna oss lika mycket som vi kommer sakna henne ;) Under den barnfria lördagen ska jag ta nya tag med manuset, läsa klart och sedan börja ändra det jag bestämt ska ändras. Vilket är en hel del, till exempel kommer huvudkaraktärens pojkvän omvandlas till vän. Kanske.

Hoppas ni har det bra i novemberrusket!