Eller rättare sagt ska jag sätta mig ner och skriva ner allt jag vet och lite till om huvudkaraktärerna så att jag lär känna dem ordentligt och de blir levande. Istället surfar jag runt, läser bloggar, tänker på allt julpyssel jag såg på Åhlens idag som jag skulle vilja köpa, anmäler medlemskap i Runday (jepp, nu ska jag komma igång!), planerar Tuvas 1-årsdag och massa andra saker som jag inte alls behöver göra just nu.
Varför detta motstånd? På dagarna längtar jag efter kvällen så att jag ska få tid att skriva ner det jag kommit på under dagen, men nu när den är här så finns där bara detta motstånd. Se, nu till och med bloggar jag om det istället för att sätta igång! Kan det vara någon sorts rädsla kanske?
Nej, nu är det slut på de här dumheterna, nu tar jag pennan i hand och sätter igång!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, även prokrastinerandet är en konst, hehe.
Jag känner igen det. :) Det svåra är att börja, sedan brukar det gå av sig själv.
Ack, du är inte ensam:)
Men chup chup, sätt igång och gör bara!
/Anna
Katarina: =)
Anneli: Jag satte igång direkt och fick ner en massa på pränt, av bara farten kom det massor av nya idéer så nu har jag lita att bita i.
Anna: Skönt att höra! Jag satte igång och nu har motståndet blivit mindre. Tills ikväll i alla fall ;)
Skicka en kommentar