Går du genom livet utan att se?

På vägen hem från Kristin där jag varit ikväll, gick jag med raska steg förbi en jaktbutik där det hänger en fjortontaggare i fönstret. En man stannar mig och pekar mot hornet.
"Har du sett?" frågar han.
"Ja, fantastisk", svarar jag och ska gå vidare när han fortsätter:
"Det är ingen som ser, alla människor bara går förbi." Med handen pekar han mot de som går längs gatan och så vänder han sig mot mig igen. "Går du också genom livet utan att se?"
Det är ingen fråga man är beredd på så där klockan elva på kvällen.
"Det hoppas jag inte", svarar jag men tänker samtidigt på vägen jag nyligen gått i högt tempo med blicken ner i gatan.

Vi fortsätter prata en stund. Han kommer från Chile, berättar om en resa han gjort till Sydamerika med ett gäng välutbildade svenskar och hur förvånad han blev över hur naiva de var. Hur naiva vi är.

Det ringer i hans telefon så jag ursäktar mig och går vidare. Jag höjer blicken och saktar ner stegen. Hela vägen hem har jag frågan ringande i öronen.

Går du också genom livet utan att se?