Hurra!

Jag har inte riktigt smällt det här ännu, men min novell Årets sista dopp ska publiceras! Publiceras! Den har lästs av en jury som tyckt att den var tillräckligt bra för att ges ut! 

Inte bara det, den kommer att publiceras i en antologi med noveller som skrivits av bland annat Dag Öhrlund, Eva Ludvigsen och Jenny Jacobsson (som var den som drog ihop hela projektet). 

Galet roligt!

I maj 2014 finns den att köpa för 150kr, säg gärna till så lägger jag undan ett exemplar :)

Jag är så otroligt glad över att min novell kom med! 

Hurra!!

Plötsligt händer det!

Tuva tog sina första steg idag! En vecka innan 1-årsdagen passade hon på. Glatt påhejad av mig och Kristin (Martin är på jobb i Tyskland och missade uppvisningen) stapplade hon fram mellan oss, tre-fyra steg tog hon innan hon gav upp.      

Sedan har det hänt en till väldigt rolig sak idag, väldigt rolig!, men jag tror jag håller lite på den... =)

Tre sidor text eller 1300 ord

Mitt manus utspelar sig under en sommar men bottnar i en händelse som hände 1,5 år innan berättelsen tar vid. Idag har jag skrivit ner den där händelsen där allt tar sin början och som påverkar det mina huvudkaraktärer gör i manuset.

Tre sidor blev det. Kanske är det de viktigaste tre sidorna i hela berättelsen, trots att ingen kommer att läsa dem. Nu vet jag exakt vad som hände den där januari och kan därför förstå hur mina huvudkaraktärer kommer agera på det som sker och framför allt varför.

NU kan jag koncentrera mig på redigeringen igen.

Mamma!

Tuva vaknar tidigt, "pratar" med Martin och håller i fjärrkontrollerna till tv:n, jag sover bredvid.

Hon är inte nöjd med vad som visas på tv:n så hon vänder sig mot mig, sträcker fram en fjärrkontroll och säger "mama, mama, mama" men jag vaknar inte.

Till slut tycker hon att det får vara nog på sovandet, lutar sig snabbt framåt mot mig och ropar: Mamma! 

God morgon! 

Går du genom livet utan att se?

På vägen hem från Kristin där jag varit ikväll, gick jag med raska steg förbi en jaktbutik där det hänger en fjortontaggare i fönstret. En man stannar mig och pekar mot hornet.
"Har du sett?" frågar han.
"Ja, fantastisk", svarar jag och ska gå vidare när han fortsätter:
"Det är ingen som ser, alla människor bara går förbi." Med handen pekar han mot de som går längs gatan och så vänder han sig mot mig igen. "Går du också genom livet utan att se?"
Det är ingen fråga man är beredd på så där klockan elva på kvällen.
"Det hoppas jag inte", svarar jag men tänker samtidigt på vägen jag nyligen gått i högt tempo med blicken ner i gatan.

Vi fortsätter prata en stund. Han kommer från Chile, berättar om en resa han gjort till Sydamerika med ett gäng välutbildade svenskar och hur förvånad han blev över hur naiva de var. Hur naiva vi är.

Det ringer i hans telefon så jag ursäktar mig och går vidare. Jag höjer blicken och saktar ner stegen. Hela vägen hem har jag frågan ringande i öronen.

Går du också genom livet utan att se?

Simona Ahrnstedts inlägg om skrivsjälvförtroende

var precis det inlägg jag behövde läsa idag. Släng bort känslorna, gör tid för skrivandet och ta ditt skrivande på allvar. Jag tror att det är allt jag behöver veta just nu.

Annars är det fredag! Jag har redan skrivit ner den andra huvudpersonens liv i årtal, nu ska jag beskriva honom som person och sedan är det dags att göra en tidslinje som följer romanens början till slut.

Trevlig helg!

Jag ska redigera

Eller rättare sagt ska jag sätta mig ner och skriva ner allt jag vet och lite till om huvudkaraktärerna så att jag lär känna dem ordentligt och de blir levande. Istället surfar jag runt, läser bloggar, tänker på allt julpyssel jag såg på Åhlens idag som jag skulle vilja köpa, anmäler medlemskap i Runday (jepp, nu ska jag komma igång!), planerar Tuvas 1-årsdag och massa andra saker som jag inte alls behöver göra just nu.

Varför detta motstånd? På dagarna längtar jag efter kvällen så att jag ska få tid att skriva ner det jag kommit på under dagen, men nu när den är här så finns där bara detta motstånd. Se, nu till och med bloggar jag om det istället för att sätta igång! Kan det vara någon sorts rädsla kanske?

Nej, nu är det slut på de här dumheterna, nu tar jag pennan i hand och sätter igång!

Avsnittet vi kallar 'Tuva och ugnen'

Det bästa Tuva vet är saker som lyser, piper och som man kan trycka på. Vår ugn lyser, piper och har touch-knappar som man kan trycka på. Hm.*

Igår på förmiddagen satt jag vid köksbordet när jag hör hur ugnen börjar pipa. Den brukar göra det, till exempel när solen skiner på den, så jag tänkte inte så mycket mer på det än att jag tog bort Tuva därifrån och registrerade att hon hunnit trycka på någonting för där klockan brukar visas stod det nu PLAY. 

Jaja, det där försvinner nog snart, tänkte jag, lämnade några timmar senare över Tuva till Martin och gick och tränade. Martin föreslog att vi skulle laga ribs (som man värmer i ugnen) när jag kom hem. Toppen, tänkte jag och gick.

Sagt och gjort, jag kom hem, gick och duschade och Martin satte in ribsen i ugnen som nu borde vara varm. 

Jag tog tid på mig och såg fram emot denna eminenta middag som skulle intagas när jag var klar. Döm om min förvåning när jag kommer ut i köket och Martin står och svär vid ugnen, som inte alls är varm, den är kall. Iskall. Där stod vi, halv nio en måndagkväll hungriga som vargar med en ugn som vägrade bli varm. Vi lusläste både instruktionsbok och internet men ingenstans fanns att läsa om en funktion som heter PLAY. 

Vi sköt upp problemet till morgondagen och gick och la oss hungriga och arga**.

Ny dag, nya tag. I morse ringde jag supporten och förklarade vad som hade hänt och fick till svar:

"Oj, det var bra gjort, hon har lyckats sätta på demo-versionen, den man använder ute i butikerna för att visa hur ugnen fungerar."

Ja det var väldigt bra gjort, inte alla barn som lyckas trycka på tre knappar exakt samtidigt och sätta på demo-version inte, men vad är det man säger? 

Liten Tuva stjälper ofta stort lass

Älskade unge

*Det finns en låsfunktion på ugnen som tillåter att man trycker på den utan att den sätts igång eller ändrar något som vi använder när Tuva är i köket, men just igår var den dock inte på

**Ok, det var inte sant. Vi tog fram grillen och grillade dem istället, men vad gör man inte för en bra historia =)

Besök

Den här helgen har innehållit en blandning av feber och finbesök. Det är Tuva som varit dålig, haft hög feber och hosta men sedan igår är hon tack och lov feberfri. Martin var sjuk i förra veckan så förmodligen har hon smittats av honom. Annars kan det vara ytterligare en tand på gång, hoppas på det.

Men nu! Till det roliga! I fredags kom Ingela och Mats hit och stannade tills idag. Igår gick vi en runda på stan och handlade födelsedagspresenter till en liten dam som snart fyller ett år (ett år!). På eftermiddagen kom mamma hem till oss för att ta hand om Tuva medan vi andra åkte till Rival och såg Rainman med Jonas Karlsson och Robert Gustavsson i huvudrollerna. Vilka skådespelare!

Idag har vi inte gjort så mycket mer än tagit det lugnt och ätit blåbärspaj, men det räcker långt, väldigt långt, det också.

Det är roligt att ha farmor på besök!

Mats fick följa med på promenaden och röja eventuella hinder

Innan Rainman =)

Trots feber har det varit en väldigt trevlig helg.

Hemma igen!

Tänk vad en helg går fort!

Konferensen i fredags var givande och väldigt trevlig med avslutande middag i Gamla stan.

Skrivandet igår gick tyvärr sämre än väntat, mest på grund av att jag var så trött! Kroppen måste ha sett denna barnfira helg som en chans att få vila för jag vaknade sent och blev inte pigg förrän framåt fyra-tiden och då var det dags att göra sig ordning inför middag hos en vän som fyllde 30. Mest har jag funderat över handlingen, läser fortfarande igenom hela berättelsen och när det är klart ska jag göra en ordentlig analys av mina karaktärer för just nu beter de sig väldigt olikt sig själva i vissa situationer.

Två dagar kan tyckas lite men vilken lycka det var när Tuva äntligen kom hem idag! Till en början var hon lite avvaktande men sedan var det som att hon aldrig varit borta =)

Just det, fars dag är det ju också! Vi firade två fantastiska pappor, min egen och Martin, med storslagen fika (kaffe och morotskaka).

I morgon är det måndag, ny vecka och nya möjligheter. Bort med novembertröttheten och in med ny energi. Jag har bestämt mig för att ta tag i träningen på allvar igen och lägga på ett kol med skrivandet, inga ursäkter!

Hoppas ni har haft en härlig helg!

Väldans vad ödsligt det var här

Tuva har hunnit bli 11 månader, november har dragit fram med full kraft och klubbat mig en aning. Lägger mig tidigt, läser en hel del och sover mycket. Man kan säga att jag mer eller mindre har gått i idé.

På fredag ska jag på konferens med jobbet så för att lösa det med barnvakt åker Tuva till mormor och morfar i morgon kväll och stannar där till på söndag. Det är första gången vi är ifrån varandra så länge vilket är lite nervöst. Jag har en känsla av att hon inte kommer att sakna oss lika mycket som vi kommer sakna henne ;) Under den barnfria lördagen ska jag ta nya tag med manuset, läsa klart och sedan börja ändra det jag bestämt ska ändras. Vilket är en hel del, till exempel kommer huvudkaraktärens pojkvän omvandlas till vän. Kanske.

Hoppas ni har det bra i novemberrusket!

Känn ingen sorg

Jag är på väg hem från bion, helt uppfylld och tagen av denna fantastiska film.

Den har allt; glädje, sorg, kärlek, vänskap, svek, toppar och dalar.

Och så suverän musik på det.

Se den!

En söndagseftermiddag

Raggsockorna har åkt på och rumpan slagits ner på en stol framför datorn. Martin är med Bruce och Tuva på Tekniska museet så här ska skrivas! Eller läsa rättare sagt. Jag har skrivit klart råmanuset så nu börjar genomläsningen.

Anteckningsboken nu kör vi!

Ah, the glamour

Minisemester

I onsdags tog jag och Tuva tåget ner till Köpenhamn för att hälsa på Sara, Kasper och Ronja!

Tuva och Ronja fann varandra direkt och har lekt hela tiden, helst även med samma leksak ;)

Vi har även promenerat, druckit varm äppelmust på Tivoli, strosat i stan och ätit massor av god mat och bara haft det bra.

Tusen tack för den här gången!

Sova tio timmar

Gör underverk för själen! Försökte läsa i sängen igår (klockan var kvart i åtta), kom igenom en sida och sen slocknade jag.

Så idag känner jag mig som mig själv igen!

Ett skrivpass har jag hunnit med idag. Närmar mig 60 000 ord och slutet men har tappat bort mig lite i berättelsen. Det kommer behöva läggas till en hel del scener så första utkastet borde sluta på sisådär 70 000 ord.

Nu ska jag springa efter Tuva som börjat klättra på allt och alla, puh ;) Hörs senare!

Nej men godnatt då

Sov två timmar i natt och har sedan varit på konferens hela dagen. Just nu är jag därför något mindre pigg...

Skickade in novellen som kan bli antagen till en antologi, idag! Jag har aldrig skrivit en novell på så kort tid förut så är nöjd med resultatet. Det ska bli spännande att se om den kommer med.

Några bilder från idag:

Nej, Tuva ska gå och lägga sig så jag tror jag gör henne sällskap. 

Trevlig helg!

Fotografering

För ett år sedan tog Issa bilder på mig och Martin i Rålambshovsparken. Den här helgen bjöd på härligt höstväder så vi passade på att bli fotograferade igen, den här gången med Tuva istället för stor mage. Tuva var inte helt nöjd med att bli fotograferad men med ett kex i handen lyckades vi få henne att sitta still ett tag. Bilderna blir i alla fall autentiska =)

Från förra året:

Tänk att Tuva ligger där?

Galet att det är ett år sedan

Såå stor mage =)

Lycka

Efter fotograferingen och middag ihop med Issa satte jag mig och skrev en text som jag hoppas får vara en del av en antologi. Sista oktober ska den skickas in, väldigt spännande men så nervöst!

Trevlig helg!

Fredag! Jobbade idag och passade på att besöka biblioteket och låna hem några böcker. Bland annat hittade jag Simona Ahrnstedts De skandalösa, så nu kryper jag ner under en filt, dricker ett glas rött och läser hela kvällen.

Trevlig helg!

Bloggutmaning

Av Anneli fick jag för ett tag sedan en bloggutmaning som gick ut på att svara på frågorna nedan, så här kommer det:

1. Vem inspirerade/uppmanade dig att börja blogga?
Jag hade haft tanken väldigt länge men det var inte förrän min vän Lina startade sin blogg som jag tog tag i det och började blogga.

2. Hur väljer du ämnen att blogga om?
Ibland läser jag någonting som jag vill kommentera, annars blir det mest om vardagliga ting, om Tuva och om mitt skrivande.

3. Vad vet de flesta inte om dig?
Hm... Kanske att jag är en väldigt dålig förlorare? Eller att jag bryr mig för mycket om vad folk tycker och tänker (och varje dag arbetar med att bry mig lite mindre).

4. Vilka tre ord beskriver din stil allra bäst?
Bloggstil? Klädstil? Vet inte stilen riktigt men mycket jeans, linne och kavaj blir det.

5. Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?
Vara med min familj och vänner, skriva, läsa, träna, dansa och äta god mat!


Jag skickar utmaningen vidare till Hanna, Ebba och Josefine.

När timmarna är fyllda till bredden

blir denna stackars blogg bortprioriterad.

Men håll ut, snaaart blir det som vanligt här.

Oktobertankar

Jag tänder ljus, njuter av röda och gula löv, dricker te och skriver. Och så jobbar jag lite (med Tuva hos superbra barnvakter), tränar och umgås med Tuva som är i en fantastisk fas just nu. Det är mys och upptäcktsfärd för hela slanten.

Jag läser om fem saker man ångrar när man dör och tänker att jag ska göra allt det där som de ångrar, för är det något jag inte vill så är det att ångra något när jag dör.

Sedan tänker jag att det är fantastiskt att vi har fyra årstider och att man verkligen borde ta tillvara på dem och att det är höst nu och därför borde jag göra allt det som man kan göra på hösten. Men vad gör man? Det får bli en lista som får bli ett annat inlägg.

Vad gör ni?

Mot det femtiotvåtusende ordet!

Igår när lägenheten blivit tom och Tuva somnat satte jag mig med manuset. 1500 ord fick jag ihop och passerade därmed 50 000 ord!

En vän gav mig Save the cat av Blake Snyder, en bok som handlar om att skriva filmmanus, men som även går att applicera på bokmanus. När jag läste idag insåg jag att mitt manus förmodligen saknar den där intrigen som ska göra det lilla extra. Under promenaden med Tuva kom jag på en eventuell lösning, risken med den är att hela handlingen ändras och det blir en annan bok än vad det var tänkt från början. Min taktik är att skriva klart manuset som det ser ut nu, läsa igenom och därefter ta beslut om intrigerna.

Nej, nu ska jag sätta mig och skriva vidare!

Smålandsbesök

I fredags när jag var på jobbet kom Tuvas farmor, hennes man Mats, Tuvas gammelmormor och gammelmorfar på besök! Det var två månader sedan vi sågs sist så det var ett mycket välkommet och efterlängtat besök!

Vi har tagit det lugnt, ätit gott, druckit massa kaffe, fikat och gått promenader. 

Bokmässan och första arbetsdagen på 10 månader

Idag drog den igång, Bokmässan. Jag hade väldigt gärna varit där, men istället slukar jag alla blogginlägg och bilder på facebook och instagram som jag kan hitta, det fungerar det med :)

Från och med idag börjar jag jobba två gånger i veckan. Det var kul att vara tillbaka, men jag har nog aldrig skyndat mig hem så fort som jag gjorde idag. När bussen inte kom på 20 minuter höll jag på att bli tokig, all denna dyrbara tid som jag tillbringade väntandes när jag kunde ha varit hemma med Tuva!

När jag kom hem nästan hoppade hon upp i famnen på mig och riktigt kluckade av skratt, det välkomnandet var värt all väntan i världen.

Härliga busunge

I morgon kommer Tuvas farmor Ingela, Mats och hennes gammelmormor och gammelmorfar på besök, det ser vi väldigt mycket fram emot!

'Vi lever i ett ätstört samhälle'

En släkting säger att hon är ful, det vet hon för att hon lagt ut en bild på sig själv på instagram och inte en enda har gillat, medan hennes bästa vän har gjort samma sak och fått hundra likes. De är tio år.

Jag tränade tjejer i gymnastik för några år sedan, när det var dags för tävling var det flera som inte ville ha gympadräkt på sig, då syntes nämligen hur "tjocka" de var. De var mellan sex och tio år.

Föreningen Frisk & Fri arbetar mot ätstörningar och har skapat en märkning för modeindustrin; för sannare skönhet. Det finns naturligtvis flera faktorer varför man får ätstörningar, men de menar att all reklam från modeindustrin som vi utsätts för påverkas oss så pass mycket och på ett så negativt sätt att något måste göras. 

Jag har själv alltid varit smal, alltid ätit vad och hur mycket jag velat, aldrig haft ätstörningar, men jag har varit starkt påverkad av "hur man ska se ut". Värst var det i högstadiet, då slutade varje shoppingrunda i tårar.

Jag påverkas fortfarande, kommer på mig själv med att välja kläder som döljer den knappt existerande efter-graviditets-magen och kan bara konstatera att något är galet. Helt åt skogen galet.

Jag vill att Tuva får växa upp och leka, springa, klättra, hjula, hoppa, simma och cykla utan en enda tanke på om hon är tjock eller inte och ska göra allt jag kan för att det ska bli så.

En kanna kaffe tack

För några månader sedan gick det bra att lägga sig sent, vakna flera gånger per natt och ändå vara hyfsat pigg på dagen.

Inte nu längre.

Tuva vaknade när jag kom hem från skrivkursen igår och somnade inte förrän vid ett, trots det vaknade hon pigg som en lärka halv sju i morse. Om jag var lika pigg och strålande? Eh nja...

En kanna kaffe och ett besök på öppna förskolan blir nog receptet på den här dagen.

Releasemingel

I torsdags hade jag äran att gå på ännu en releasefest, den här gången för Katarina Persson som skrivit boken 90 minuter.

Liksom Ebba Range har jag följt Katarina genom hennes blogg och på twitter. Jag träffade henne för första gången på debutantpicknicken, där jag passade på att både köpa boken och få den signerad =)

Det blev en jättetrevlig kväll, det är så roligt och oerhört inspirerande att träffa andra som skriver och få prata om manus, utgivning, genrer och allt annat som rör skrivandet.

Tyvärr har jag inga bilder alls från kvällen (måste verkligen, verkligen!, bli bättre på att fota), istället ger jag er Boken:

Tack Katarina för en trevlig kväll!

Topploppet!

Vilken härlig vecka det här har varit! Först var det releasefest för Katarinas bok 90 minuter (som jag inte hunnit skriva om), igår var det Topploppet och därifrån direkt till en kräftskiva =)

Men vi börjar med Topploppet.

Pernilla Alm hade dragit ihop ett lag, Bubblarna, som samlades vid Odenplan för att gemensamt åka till loppet. Solen sken och alla var laddade!

'Bubblarna' före loppet

Loppet var fem kilometer och gick genom vackra Hagaparken. Det var en mer grupperad bana än jag är van vid men musik, discotält och den vackra utsikten längs banan gjorde sitt till och jag sprang i mål på 30:05.

Glada efter utfört lopp!

Vi firade med bubbel! Såklart :)

Pernilla och Susanne Boll skålar ihop med ToppHälsas chefredaktör Pamela!

Det var fantastiskt roligt att få springa med ett så härligt lag och avsluta allt med en picknick i solen och skåla i bubbel =) Det här gör jag gärna om nästa år!

Vila i frid

Jag har aldrig träffat honom, känner honom inte, ändå faller tårarna när jag får höra att han inte finns längre.

Kristian kunde verkligen konsten att beröra, sätta ord på allt det svåra, att få oss att känna. 

Hans ord kommer att leva kvar länge länge.

Kristian Gidlund, vila i frid.

Inget skrivmingel

men desto mer skrivande.

47 000 ord!

Det går framåt!